Admingeddon rides again!

Pojkarna må vara utanför företaget för tillfället (Robesto har till och med flytt landet) men Admingeddons kvinnliga falang är kvar/igen inom företaget. Ananas sitter kvar i byggnaden utanför Göteborg och Honey på kontoret i stan. Där kommer även Kitty att börja inom kort. Därför tycker jag att vi får göra ett försök att återuppliva denna fantastiska blogg!

En försenad kärleksförklaring

Medan Kitty kysser kejsare så siter Honey och avslöjar hur hennes mustaschfetish en gång började. Det är efter att ha gjort en resa till sin barndom och sitt inre som hon inser att det bara kan stamma ur matinéer, Disneyhjältar, män på hästar och handlingskrafiga karlar...
har ni gissat vems felet är, vem som startade det här under barndomens morgonprogram? Japp, det är Zorro,

jag vill helst inte prata om det mer, det var längesen, jag var ung... men ser ni en snygg musche nånstans så vet ni vem som gillart.

I saw Kitty kissing Kaiser

Jag borde ha vetat att det bara var en tidsfråga. Jag var ändå inte beredd. På mitt förra jobb hann jag drömma om nästan alla killar, jag tror bara det var "gamlingarna" som slapp undan. Med de flesta var det drömmar av mer intim karaktär. Jag var nykär i en kille som jag och en kollega bedömde som bra pojkvänsmaterial, jag vänstrade med min slibbige chef och den söte killen som ingen verkar säker på om han är gay eller inte hånglade jag med på kontorsgolvet. Inatt var det dags för Da Crew. Jag kysstes med Kaiser.

Ok, från början. Vi var på en spelning ihop. Det var Dragonforce och jag minns att jag berättade för honom vilka de var, ett brittiskt powermetalband. I vaket tillstånd vet jag att det definitivt inte var Dragonforce eftersom sångaren var blond. Vi stod en bit ut på sidan där det inte var så mycket folk och rätt som det var så kysstes vi. Jag blev förvånad i drömmen också men det var mycket trevligt. Sen vaknade jag.

Som ballongerna tre dagar efter festen

Vad finns det att säga? Det är som att luften gått ur Da Crew lite.
Annanas har bytt avdelning, hon är nära men inte riktigt här. Våra underbara pojkar är inte längre kvar och de är saknade av fler än Da Crew. Honey befinner sig denna vecka i Dublin och sedan drar hon till Beijing. När hon kommer hem har vi en vecka eller två med flickorna innan jag (Kitty) åker till Beijing. När jag sedan kommer hem är det nästan jul och sedan har inte Honey och jag långt kvar här. Da Crew går mot slutet. I alla fall i den mening vi är vana vid det.

Det är tur att vi hade vår gravöl. Mat och dryck på pub i full sorgmundering. Snyggare än någonsin. Så det så.

Jag vill ha en egen måne

Att skräpa ned och förstöra vår jord är uppenbarligen inte tillräckligt. Nu tar USA och NASA sikte på månen också,
denna text är tagen ut GP idag;
"Nasa-satelliten LCROSS (Lunar Crater Observing and Sensing Satellite) frikopplas från det övre steget av en Atlas V-raket. Det övre steget, kallat Centaur och med en vikt på över 2 ton, kommer sedan att med svindlande fart krascha i en krater nära månens sydpol. Det kommer att riva upp ett stoftmoln på hundratals ton. Det beräknas nå upp till 10 000 meters höjd och skapa en ny 20 meters bred och fyra meter djup krater.
Fyra minuter senare kommer LCROSS att krascha."

Science Fiction är att andra världar kommer och förstör människans, verkligheten är den motsatta. Undrar om flickorna är intresserade av att diskutera detta under lunch..?

Religösa uppenbarelser?

När pojkarna inte är på jobbet får vi de mest underliga saker uträttade - filosofiska samtal om *ehum... eh* tv-serier, konsultbolagen vi jobbar för och huruvida det är ok att bo på ett fyrstjärnigt hotell eller om det bör vara femstjärnigt när man är ute och reser i tjänsten.
Men vi talar också om religion, gamla och nya testamentet.
Om hur människorna alla talade samma språk tills de blev övermodiga och ville bygga ett torn upp till himlen. Herren blev vredagad på det. (Grinig typ)
Han rasade tornet och straffade människan med olika språk så att vi inte längre skulle förstå varandra. (...det gjorde nytta för världen) Vi kom fram till att det här måste ha varit på tiden innan Gud gick på stesolid som i tiden under nya testamentet då han inte var fullt lika tjurskallig. Och innan dags dato då han tycks oss i det troligaste lobotomerad och helt världsfrånvänd.
Vi funderade över om man kunde samla ihop pengar till ett nytt Babels torn för att på sådant vis en gång för alla bevisa Guds existens... gillade han inte idén första gången lär han ju inte göra det nu heller - tornet faller samman under Guds finger och vi har det slutgiltiga beviset över att han finns.
Vi kom fram till att vi inte skulle söka sponsorer hos den kristna högren, de skulle aldrig sätta sina pengar på ett sådant riskfyllt projekt - tänk om tornet INTE skulle rasa...

The hills are alive

Det ska bli något av det här, en vacker dag. Det är bara det att Paint vägrar klippa ut runt huvudet och vägrar göra ytor transparanta.
Jag misstänker sabotage på datorerna för det problemet har vi inte haft förr... och tror mig, det här har vi gjort förr.